Jaa, nu har jag äntligen tagit mig tiden att berätta om våran resa, både på gott och ont.
Jag vill börja med att rekomendera Egypten starkt! Det är underbara människor (ja det stämmer faktiskt) vilket jag inte hade förväntat mig. Jag föreställde mig ett par klängade turkar som skulle försöka sätta på en så fort dom fick tillfälle. Att det är folk som ''ropar'' tror jag inte går att undgå någonstans i utlandet. För mig var detta helt ok eftersom att dom aldrig kom fram. Vissa som hade butiker skrek knappt. Ett leende kunde räcka vilket var guld.
Att ta båtturer via hotellet är väl helt okej. Om man ist vill spara några hundralappar ska man gå ut på gatan.
För oss var det nämligen så att en skoförsäljare rekomenderade en tur som hans kompis hade.
Jag med ett fnys lämnade affären. Förstod inte vad han skulle vinna på att sälja en båttur åt sin ''kompis'' när det var skor han själv sålde. En kille som ville ha svenska slavar tänkte jag och gick. När jag ist märker hur övriga folket blir intresserade och böjar prata får jag panik och ger killen (en egyptier som kunde flytande svenska men aldrig vart i Sverige) bluff stämpeln.
När dom antydde på att det lät bra ville dom veta priset. Det fick vi veta men där emot inte säga till någon att vi fått.
Ännu en anledning för mig att undra.
Dom jag var med tog risken och for på resan och var mer än nöjda! Med detta vill jag säga att man inte bör stirra sig blind på hotellens-/strändernas erbjudanden eftersom det finns billigare alternativ som där emot kan verka aningen opålitliga. Våga lita på dom med en viss mängd fakta.
Nu är det säkert många som undrar varför jag skrev att dom for på resan. Ni läste iaf rätt, jag följde inte med.
Varför beror på att jag på planet dit fick panikångest. Panikångest är bland det värsta man kan uppleva. Detta kan även utvecklas till en typ av dödsångest vilket det gjorde för mig. Hjärtklappning, smärtor i bröstet, kvävningskänslor, yrsel och ostadighetskänsla är de vanligaste symptomen. Kan säga att jag hade alla.
Nu är det säkert många som känner igen symptomen och tror att dom har det. Det jag fick tydligt upplagt för mig var att man inte kan dö och att jag inte var knäpp. Vilket var väldigt skönt att höra eftersom jag själv tyckte att jag var ett psykfall. Symptomen är psykiska men blir fysiska, även en grej att komma ihåg. Det man känner finns alltså där, inget på hitt. Det som där emot är ett på hitt är att du känner dom från början.
Tänk så här. Om du just nu har fötterna mot golvet känner du att fotsulan har kontakt med marken. Detta var någonting som du inte fokuserade på för två sekunder sedan, innan jag nämnt det, right?
Att man andas är inte heller nått vi fokuserar på. Om man ist börjar fokusera på andningen, hjärtklappningar och tryck i bröstet så är det väl klart att man känner det. Det blir även jobbigt till slut eftersom dessa spelar roll för din överlevnad. Där av anledningen till att paniken uppkommer. Jag menar, vem tycker inte att det är jobbigt när det sväller i halsen. Det är kroppens sätt att signalera ''fara'' precis som kroppen skulle slänga sig bakåt ifall du såg en bil i ögonvrån komma i full fart medan du går över vägen. 
Det man då bör spåna i är var ''faran'' kommer ifrån (tex.bilen i ögonvrån). För mig var det flygrädsla, nötallergi och alla uppmaningar av mina föräldrar. Gör inte så gör inte så gå inte själv....ja ni vet allt en förälder säger när ens barn far utomlands själv för första gången.
Det var alltså att relatera till varför det kom på flygplanet, jag var ju flygrädd. Att det sedan höll i sig under hela resan var för mig oförståligt, men även det var relativt. Såklart nötalergin. Detta ledde till att jag gick ner 7kg och spenderade hela resan i sängen utan energi och ork.
Nu när jag visste var ''faran'' kom ifrån ville jag såklart ha bort det, men det som oroade mig var att jag skulle behöva sätta mig på ett plan igen och detta gick såklart inte att ändra på. Jag blev tvungen att mentalt förbereda mig på att jag skulle uppleve exakt samma sak igen, men att jag fan ändå inte tänkte låta det hända.
Jag gick på planet med en kaxig attityd i stil med, ''dör jag så dör jag och då var det meningen''. Jag fokuserade på att äntligen se mamma på flygplattsen eftersom jag visste hur glad både hon och jag skulle bli. Att träffa pojkvännen, vänner och att få komma tillbaka till mitt normala liv gjorde mig så positivt laddad att jag fan inte tänkte ge upp.
Jag sov ingenting under den flygresan, hade fläkten riktad i ansiktet helatiden för att känna att jag verkligen fick luft och fokuserade på allt det positiva som väntade där hemma att jag nästan blev tårögd.

Till dom som känner igen sig vill jag bara säga, fokusera på nått annat. Då försvinner det!
Det finns hjälp och man behöver inte gå igenom det själv. Jag tog hjälp, fick allt förklarat och behövde inte komma tillbaka eftersom jag redan utsatt mig själv för det jag tyckte var jobbigt, flygresan, och även klarat det.
Så otroligt skönt!
Jag var, enligt henne, en vanlig person i hennes vardag som hon bara skulle ha en föreläsning för.
Med den inställningen blev allt lättare. Med tiden kan jag säga att jag vet minst 7 till i min omgivning som har det, vilket jag inte hade nångon aning om. Det kan vara allt från familjeproblem, skola, tandläkar skräck, grubblande, vänner osv. som gör att det kryper fram. Kanske när du sitter och läser en bok eller står i kön på Kvantum?
Alltså helt förutsägbart.
Men lugn bah lugn, det går ju att fixa! :)

Nu är vi äntligen hemma, iaf enligt mig. Känns som att jag och Frida har varit på helt olika resor. Förstår att det just nu är gröt i eran skallar. Jag menar, en resa två tjejkompisar... hur kan den bli annat än lyckad?
Det kallas panik ångest. Mer om det en annan gång, nu ska jag bara försöka komma tillbaka.

Kom att tänka på att min blogg verkligen ser förjävlig ut. Men det är under dom föutsättningar som jag verkar blogga? Hur kan det komma sig? Tror kanske bloggen talar för sig själv när den har lite design? Komiskt.
Ett anskte för bloggen är alla fall på sin väg, profs hjälp på går! ;)
Nu sitter jag här och har precis smsat höken och frågat efter överblivna hall tider. Känns inte så troligt.
Men det är värt ett försök!
Biljetterna till Egypten kom idag och jag har nyss mailat om sommarjobb (tänker inte säga var, vill ej ha ngn konkurans, haha ;)). Nu ska jag fortsätta att plugga till nk provet jag kanske får göra först i påsk.
Hoppas på att det blir v4-5 när jag nu inte fick göra det på fredag.
Snart träning med f.98. Försvar som gäller.

Igår när jag kom hem möttes jag av en ovanlig syn.
Att renovering av balkongerna var igång visste jag, men inte att det betydde ockupering av infart?

Då var det bokat!
Jag och Frida, egypten/hurghada 1v. Det kommer bli kanon.
Jag längtar verkligen!

10.00-vakna
10.15-frukost
10.30-plugga
12.30-lunch
16.00-laga middag

Verkligheten.

13.00-vakna
....- ligga sjuk i sängen i vänta på bättre tider.


Nu ska jag göra mig en kopp tee och försöka få ihop
någont som liknar en uppsatts om romantiken samt Ivanho.
Förhoppningsvis försvinner förkylningen snart.
Vill verkligen köpa mitt inpuls kort nu. Är riktigt sugen på att dra igång!

Stängt pga kyla, -5C. Det var det som gjorde att Frida inte fick sin efterlängtade bananmilkshake, jag hoppas hon var nöjd med Mat Och Prat ist. Det var mysigt.
Imorgon far min käre familj till Kåbdalis. Tror mitt skid intresse har åkt före mig i backen. Jag står mitt i puckelpisten mendans skid intresset står i liften. Vet inte rikgtigt hur jag ska komma ikapp. Får ta ett snack med lift killen och ställa frågan om han kan ta sin nya skoter och köra efter...
På tal om kyliga breddgrader kan jag tala om att pöjken dragit iväg till varmare. Kan erkänna att jag faktiskt är liiite avundsjuk. Ganska mycket avundsjuk.
Ska jag vara ärlig vill jag inget hellre än att fara utomlands just nu. Har nått på G, det gäller bara att övertala min underbarat otroliga mor som jag älskar så (hoppas du läser detta mamma). Men det är ett projekt i sig.
Hörde du det mamma, underbara otroliga mor som jag älska så!....så, får jag fara nu?

Gott eller ont, det var 2009!

Januari:
Var den månaden jag var brun efter Thailand. Hade första festen med klassens tjejer och bröt mig i i Bergviksskolans matsal tillsammans med Martina. Där satt vi och prata samtidigt som vi knaprade på hårdbröd som dom lämnat framme tanterna. Dom måste ha vetat att vi skulle komma!

Vi tjejer hade även en middag som har betytt mycket för mig. Alla gjorde oliga rätter och allt blev helt lyckat. MammaMia musik och en släng ut i snödrivan. Smet in i en biljettkassa på Skogsvallen och spelade spel.
Det var himelskt. Minns ni?




Februari:
Gymnasiet hade friluftsdag så jag och Linnea drog på oss skridskorna och for iväg på äventyr.
Äventyrligt var nog hemresan som bestod av en guppande skoter och en skrikande jag.
Vi for till Kåbdalis som varje år och bodde i den traditionella röda stugan.
Jag och Kickan for till Råneå och spenderade alla hjärtans dag i en baskethall. Vi fick dom att spela med positioner och vann varje match! Vilken lycka.                                                


Mars:
Var den månad som jag lyckades få mitt hår orange med vita slingor. Gick inte till skolan på hela dagen och ringde till Barbro halvt grinandes.
Det börjar bli vår och febern kröp på. Det sista avsnittet av The Hills sick av stapeln men kan tala om att det börjat på nytt nu. Mumma!

Chester See - God Damn You're Beautiful

April:
Var månaden som resandet började. Jag Linnea och Martina tog vårat pick och pack och for till sthlm.
Det var nog helt klart den mysigaste resan jag någonsin gjort. Någontin man berättar för barnbarnem (;
Även Abisko med brändö pojkarna och Linnea! 
När någonting som varit extra positivt händer måste någonting negativt inträffa, som att livet vill att allt ska jämna ut sig och förbli neutralt.
Det var då skräcken som jag fotfarande kan dröma om på nätterna skedde. Krocken med skotern.
Kan fortfarande höra skriket.



Gary Go-Wonderful
Sara Haze-My Own Hands To Hold


Maj:
Jag gav upp mitt dansande efter att uppvisningen var över. Tog mig levandes igenom stadsmaran och
sommar började anas.



Sophia Somajo-Somebody New (Feat Juvelen)
Eric Hutchinson-Rock N Roll


Juni:
Är en utomordentligt bra månad om man frågar mig!
Jag fyller år, det är skolavslutning och midsommar. Detta med massa festligheter och mysiga sommar kvällar med dom man tycker om. Just så var detta år.
Vi provade även på husbils semester jag och min familj, inget jag rekomenderar.
Kanske med tjejerna eller pojkvännen. Men inte tillsammas med familjen, men lite mysigt kan jag inte undanhålla att det var ändå.




Juli:

Skulle jag nog säga var den månaden jag gjorde minst men ändå mest.
Små saker som man egentligen inte lägger på minnet men som man inte skulle kunna leva utan eftersom det förgyller vardagen. Till exempel alla svängar till brändön. Det var något helt nytt.
Att fara ut med en båt 2 på natten lite random och bara för att man vill och har till gång var helt otroligt. Tror jag måste ge dom alla en kram, deras vardag blev en upplevelse.
Alla mysiga kvällar med tjejerna, tiden i stugan och turerna till Ånge. Det skedde i Juli och jag vill uppleva det igen.







Augusti:
Det betydde sommarjobb, stockholm och festligheter!







September:
Unde September hände inte några större händelser.
Jag fick berätta för min far att han hade 13 par skor i hallen och jag 8.
Det var alltså inte längre mig han kunde klaga på.


Coldplay-Strawberry Swing

Oktober:
Som ni alla vet är den här tiden värst i skolan. Alla fall för våran del. Inte en ledig stund...
Men vi kämpade på tillsammans och till slut kom ju ändå halloween! Även den första snön.
Rebecca gjorde hål i läppen medans vi andra färjade håret.
Snart 18 och vi tror fortfarande att IQn sitter i hårfärgen.. suck.





Drake - Best I Ever Had


November:
Jag och Frida började hålla i fysträning för luleådamfotboll, mitt intresse för smink tog över och planering av renovering i rummet gick av stapeln.
Jag blev även tillsammans med en helt underbar kille som alltid gör mig glad :)
Jag älskar dig.




Owl City - Fireflies

Dececmber:
Var en mysig månad med mycket ljus.
Var på bergviksskolans nobelfest och for till galmelmormors hus.
Jag kidnappade min mor till Stokholm, firade jul härjedalen för sista gången. Morfar grät när vi for, det gjorde jag gina mamma och moster också.
December får mest avläsas genom bilder tänkte jag.











Det här året har varit riktigt bra! Både på gott och ont, men så är det väl alltid.
Ska passa på att tacka alla som som gjort mitt år. Ni är underbara :)