Nu har jag dragit igång med träningen på riktigt. Idag blev det ett styrke pass med Filip på gymmet. Kan inte röra mig.
Efter det gick jag med två syltor till ben mot Activ eftersom jag hade tänkte köpa proteinpulver och lite annat. Håll i er, och mamma, svimma inte. Vi får se hur det här går så håll tummarna!

Snart ska jag på bio tillsammans med mamma Barbro och Amanda. Det är, äntligen, små citroner gula som ska ses. Som jag har längtat. Boken läste jag och mamma ut samtidigt (ja, vi läste en sida samtidigt och sen vände vi blad) på en färja i Thailand. Så sedan dess har vi väntat, inte konstigt att det börjat växa mossa på... Nä okej nu spårar det. Ska gå och göra mig klar!
Fast vid när st eftertanke så måste det ju vara sjukt dumt att fixa sig innan bio? Det är ju ändå kolsvart? Nu spårar det igen.
Go' kväll!

I söndags hjälpte vi mamma med att få köks soffan ut till stugan. Jag trivs verkligen i den miljön. Det är ju helt ljuvligt när det verkligen är tyst. Sådär så att det tjuter i öronen. Mhmm..
Efteråt blev det middag hemma hos oss tillsammans med farmor. Det trista var bara att på den vägg som jag så stolt målat om och hängt upp tavellister med böcker på.... fick för sig att storma ner över köksbordet. Som tur var gick ingenting sönder men där satt vi, genom blöta av vattenkannan som jag lyckats fånga. Dessvärre upp och ner....
När alla hade gått bestämde vi oss för att se en film, det blev The impossible.
Vill ni inte gråta, se den inte. Det handlade om en familj som överlevde tsunamin i Thailand... Fruktansvärt.

Jag tror att jag har kört fast. Kört fast gällande allt, jobb, resande, boende, människor, utbildning och listan kan göras lång. Men mamma sa några kloka ord under tiden som hon föll offer för mitt klagande: Du fokuserar på fel saker.
Det ligger någonting i det har jag nu börjat inse i efterhand. När det kommer till jobb så har jag faktiskt ett jobb, ett bra jobb. Resa, ja där har jag satt en käpp i hjulet för mig själv. Jag får helt enkelt göra små resor, så som kåbdalis. Även om sist inte var 100 procentig.
Boende har jag också, om än i Luleå och jag vill renovera hela tiden, så är det faktiskt en riktigt fin lägga!
Nåväl, vara i nuet blir den nya fokusen.

Nu har jag slängt mig i soffan efter ett skönt träningspass och väntar på att pojken ska komma hem från jobbet.

Ja faktiskt, en sånär period igen. Fan. Jag skulle nog klassa mig själv som periodare. Perioder då jag är glad, deprimerad, hyperaktiv, impulsiv, snäll, dum, arg eller orolig och ängslig.
Den här perioden skulle jag klassa som deprimerande. Nu när det snart gått två år sen studenten har jag märkt att jag saknar den vardagen. Umgänge i sin egen ålder, gemenskap, känslan av att lyckas och misslyckas med mera med mera. Jag vet att jag vill dit igen men göra vad ?!?
Jag blir GALEN!!!!
Jaja nu vet ni det, kul inlägg god natt och hejdå dagen.

Tänkt vad lite sol kan göra en på bra humör. Tyvärr var inte den hör dagen lika fin, men vad gör det när man jobbar. Skulle kanske egentligen stannat hemma idag, men nu blev det som det blev och vart som det vart.
Ska slänga mig i soffan en sväng och kanske hinna blunda ett tag innan lunchen är slut.

Helgen i kåbdalis var iaf som vanligt hur mysig som helst! Skidor, skoter och sol. Underbart! Sista kvällen blev däremot inte som vi tänkt. Grannarna hade en ordentlig fest. Okej tänkte vi klockan 20.00, dom går säkert ner till krogen vid 22 så vi låter dom festa. Klockan 22.00 höjs volymen och vi hör snart inte TVn. Okej, men vi väntar till 00, då måste dom ju ha dragit på krogen. Kl. 00.00 började det bli irritation i våran stugan, men ack, det är trots allt en skid ort så vi låter dom hålla på ett tag till. Att framstå som sura käringar/ gubbar är inget någon av oss vill.
03.30 vaknar jag av att väggarna skakar . Jag väcker Filip och han går ut och ber dom sänka. Då upptäcker vi att Amanda sitter uppe och har fått magsjuka, oh no.
Filip somnar om... Men inte jag. 04.30 har jag förvandlats till surkäring nr 1! Jag stövlar ut och ber om att få prata med den personen som hyrt stugan. Minen på den stackars tjej som blev mitt offer tycker jag nästan synd om. Med mamma hack i häl kunde dom inte annat än att sänka. Så 05.00 kunde vi äntligen somna om.

Natten efter detta får både jag och mamma magsjuka. Dra åt..... Åh.
Så nu ligger jag, som jag gjort de senaste två dagarna, fortfarande i soffan. Och det är precis vad jag tänker fortsätta med, hörs!


(inlägget innan ville inte laddas upp förrän nu)

Köket är nu iprensip tomt. Endast det nödvändigaste kvar så som spis, diskbänk, matbord med mera.
Över till mitt boende då som trots allt inte är under bygg-kaos men ser ut som det ändå. Detta pga att de bara är väldigt stökigt, frivillig städare sökes.
Kan även bero på att vi drar till kåbban imorgon över helgen. Ser verkligen fram emot det, det är en tradition som har blivit en riktigt idyll för mig fullt av minnen. Skidåkning, goda middagar i underställ, bastu och massa gottande framför melodifestivalen - så länge alla är vakna. Tillhörande traditionen är även att det alltid är någon som somnar. Gärna med öppen mun (mamma) eller gärna under bordet (Tomas) men jag nämner inga namn.
Förhoppningsvis blir det lika magiskt även denna sväng!


- lite bilder från CGs då mormor fyllde år!

Nu är det köksrivning på gång här hemma hos mamma. Full fart. Jag tror verkligen att det kommer bli grymt fint.
Ikväll taggar vi mello och karra, like old times!