.

Verkar som att det alltid blir nått fel med bilderna. Men hellre för många än inga!

Sån underbart mysig stad. Gemytlig och pittoresk. Vi har hittills hunnit med promenader, gå på stan, fikat och bara myst på. Större delen av tiden har även gått åt två galna busfrön som är galet söta. Filip följde med dom till dagis igår morse vilket resulterade att två pigga och glada barn studsades ner för trappen och in i källaren där vi sover och ropar; FILIP FILIP, vill du följa med till dagis???? FILIP FILIP VAKNA FILIP!
Senare hör man hur dom hasar upp för trappen och säger till sin pappa: ... han var trött?
(ca kl.06.30)

.. my ass

Påsken är härlig. Mycket ute aktiviteter, umgänge och festligheter. Här kommer en mix av bilder!

https://cdn2.cdnme.se/cdn/6-2/745342/images/2012/pic_197842622.jpg" class="image">

https://cdn3.cdnme.se/cdn/6-2/745342/images/2012/pic_197842641.jpg" class="image">

https://cdn2.cdnme.se/cdn/6-2/745342/images/2012/pic_197842643.jpg" class="image">

https://cdn2.cdnme.se/cdn/6-2/745342/images/2012/pic_197842691.jpg" class="image">

https://cdn1.cdnme.se/cdn/6-2/745342/images/2012/pic_197842816.jpg" class="image">

Det är morgon. Är fortfarande trött. Men det kan inte hjälpas.
Hade en toppen dag igår, så jag hoppas på att denna blir lika bra :)

Orkar egentligen inte skriva. Så därför låter jag bli. Puss

Disney musik på hög volym. Så himla mysigt. Känns som man var 7 igen. Behöver mina tjejer. Så dom som är på vift kam väl ta och pallra sig hem igen.
Nu lite bilder från då jag och Filip var i hans stuga i Piteå. Tack för mig.

Uh. Nu är jag trött. Jobbat till 16, direkt hem till Filip för att laga Rebeccas naglar och sedan göra mina egna naglar. Har sneglat på hockeyn också. Allt jag har att säga är, skandal..

Blev ett 12 timmars pass i onsdags och imorgon blir det jobb på smarteyes. Idag har jag varit och besiktat bilen med mamma och sen shoppat kläder. Tummen upp.

Har blivit många nagel inlägg eftersom det är det jag pysslat med. Sitter nu med tända ljus och lyssnar på lugn musik. Avkoppling.... Men ensamt.
Bli inte tillsammans med en kock. Jobb, jobb och jobb. Men jag är väldigt, väldigt, nöjd med mitt "misstag". För jag tycker om honom ändå <3

Solen skiner! Helt underbart. Sån humörs höjare.
Var i kåbdalis i helgen där vädret också var toppen. Därför ger jag mig ut på en promenad och njuter av solen innan Martina och Rebecca kommer för att fixa sina naglar. Adios!

Jag har aldrig riktigt vetat vad jag ska skriva. Har börjat ca 40 ggr men aldrig avslutat. Alltid tagit bort, alltid raderat fast aldrig glömt. Det har gjort lika ont varje gång. Tårarna har runnit lika mycket varje gång. Varför nu då?
Jo. Jag har fått så många tecken, haft så mycket kontakt och varit så medveten. Nu har alla tecken minskat, tynat, tystnat. Det finns en oerhörd längtan, en panik som kryper på. Panik som tidigare lagt sig men som nu vaknat.
Vart är du? Är du ensam? Är du rädd?
Tre frågor som skrämmer livet ur mig. 

Det värsta av allt, förutom att se dig ha så ont, var att gå där ifrån när du för sista gången stängt ögonen. Lämna dig på sjukhuset, själv, ensam... Förlåt pappa, Förlåt.
Det gjorde så ont och det gör så ont. Ett senarium som spelas upp varje dag i mitt huvud, flera gånger. Om det var nånting du lärde mig var det omtänksamhet och lojalitet. Var inte så stolt över dessa egenskaper när vi med dom tyngsta stegen gick mot bilen.... Gick mot bilen? Som om det var en helt vanlig dag. Han i svarta jackan tog en cigg i rökrutan som vanligt? Hur kunde han ta ett bloss som om det vore vilken vanlig dag som helst? Hur kunde vi gå till bilen som om det vore vilken dag som helst?! Hur kan almänheten bete sig som vanligt när det råder ett inre sammanbrott, dråpslag och katastrof inombords. Sen blir allt tyst. Bara tyst.  
Ilskan.
Den förbannade jävla sjukdommen skulle drabba jordens renaste hjärta. Förstöra en hel jävla familj och göra de tysta minuterna till förbannade jävla timmar som man fruktade som en kniv i magen. JA, jag är sjukt jävla arg! Jag är ledsen, men inte bara ledsen. Jag är förbannad. Så fruktansvärt arg. Ilskan kan tränga på när man minst behöver det och gå ut över människor som inte förtjänar det. För det ber jag om ursäkt. Men jag kommer fortsätta vara arg. Arg för att jag förlorat min bästa vän, största förebiold och tyrgghet. Men jag är inte alltid arg. 
Vad döper man den känsla som sätter sig i kroppen efter vad jag och min familj varit med om? Hur sammanfattar man ilska, ledsamhet, saknad, kärlek, sorg och alla miljoner känslor som blandas på samma gång?
En mamma ska inte behöva vara på sin sons begravning, en fru ska inte bli ensam innan halva livet ens gått och två syskon ska inte behöva lägga en ros på sin pappas kista innan de ens blivit 20 år. Men framför allt. En son, man och pappa ska inte behöva lämna livet innan han sett sina barn ta studenten.
Jag vill också tacka min pappa. Tacha honom för den underbara familj han gav mig och oss. Tacka honom för att han hjälpt mig bli den person jag är idag och hjälpt mig värdera livets alla händelser.

6 månader har gått men det känns som om det var igår. Tiden går så fort. Den kallvattens hink som hälls över mig när det faktiskt slår mig, att du är borta, är fruktansvärd.
Någonting som varje gång påminner mig om, att du verkligen är här, är när våran låt helt plötsligt dyker upp på de messt gåshuds väckande ställen. Till exempel som nu. Helt plöttsligt. Jag vet att du är här, jag vet att du ser. För du såg alltid, alla. Chris Medina-What are words ♥




                         Shirley Clamp-Jag fick låna en ängel




                 Helen Sjöholm-Som en bro över mörka vatten ♥




                              Jill Johnson-Kärleken är