Jag trivs bäst i öppna landskap
Jag får ont i magen. Ja, jag får ont i magen när jag tänker tillbaka på "brändö-tiden". När man satt vid en eld till små timmarna och lysnade på Lars Winnerbäck. Just nu sitter jag i fönstret i Filips lägenhet och tittar på molnen som fort åker förbi samtidigt som jag lysnar på Ulf Lundell.
Jag vill åka båt igen. Åka båt och skratta så att tårarna rinner. Jag vill gå omkring i shorts, stövlar och osminkad hela dagarna och leva som en människa. Jag vill värdera värdiga saker och jag vill uppleva det som senare kommer att förbli underbara minnen. Minnen som dessa.
Minnen som kan ta fram känslor, dofter och sånt där ont i magen. Jag är så glad att jag har dessa minnen. Jag är ännu gladare över människorna som jag delar dessa minnen med. Dom som gjorde dessa stunder minnesvärda.
Att förmedla en känsla genom en blogg är väldigt svårt. Men om man i solnedgången slår på winnerbäck i sin ensamhet är det nästan omöjligt att inte uppleva det. Perfekt för dom dagar som känns extra grå, ungeför som denna.
Har jobbat hela dagen. Men även fikat med Linnea och Martina. Martina som nu kommit hem från Thailand. Så skönt att ha (nästan) alla mina tjejer hemma. Tycker alla borde hålla sig på hemmaplan ett tag framöver!
Ska fortsätta mysa vidare med ljuv musik och vackra moln. Kanske får vi uppleva det igen....
- Den vackraste stunden i livet var den när du kom
den jävligaste stunden i livet var den när du gick, och allt var förlorat -
Kommentarer
Linnea
Åh jag håller med dig så mycket! Men vi får inte vara ledsen att det är "över", utan glad att vi hade en så sjukt rolig tid tillsammans alla! Tror det är en tid vi hade då och som bara fanns just då om du förstår vad jag menar:) Men går inte att lyssna på Winnerbäck utan att små le och minnas tillbaka! Och man får inte glömma våran resa till Abisko;)
2012-05-14 
22:35:30
22:35:30
Trackback
