HemI Won't Let You Go
Lediga dag nr två. Vaknade kl 05.00, 07.00 och sen igen runt 08.00 för att det ringde på dörren den sista gången. Sprang till dörren för att kika vem det var, samtidigt som jag försöker dölja benen från brevinkastet ifall personen skulle få för sig att kika in. Typiskt ifall jag inte hade tänkt att öppna men så kikar personen in i brevinkastet och får syn på mina ben.... Lyckat. Hade lika gärna kunnat ropa "JAG ÄR INTE HEMMA" isånna falll. Självklart öppnas luckan, ingen som tittar dock, utan en vänlig själ som släpper ner ett kort. Mitt körkort!!
Herregud... toppen av slarvighet om man har tappat körkortet och inte ens märkt det?!
På tal om "jag är inte hemma" så kommer jag att tänka på julkalendern som nu börjat. Efter en rad av katastrofala kalendrar under många år så tycker jag faktiskt att det börjar arta sig, än så länge alla fall.
Budskapet som det sänder till barnen kan väl kanskse disskuteras, men troligtvis finns det väl en poäng med det också i slutet. Har nog inte heller tittat på så mycket julfilmer någonsin, som jag gjort nu. Efter mycket jobb är nog det enda man egentligen orkar med att ligga i en underbar persons famn och kämpa med att hålla ögonen öppna för att se ytterligare en film om julen. Mysigt!
James Morrison - I Won't Let You Go
En låt som jag av någon anledning också får jul känsla av. Tänker tillbaka på stugan i härjedalen av någon konstig anledning eftersom den här låten absolut inte har någon koppling till stugan. I jul ska vi vara hos moster. Kommer bli konstigt, men troligtvis det bästa alternativet efter alla förändringar som skett däremot. Har kommit att se på julen på ett helt annat sätt än förr. Hade nån frågat mig för tre veckor sen vad jag tyckte om julen hade jag sagt att jag lika gärna kan hänga med gubbarna i stadsparken, så mycket betydelse hade julen kvar i mina ögon. Julafton ligger väl egentligen kvar på samma nivå. Lägger istället fokuset på stämningen, ljuset, känslan, humöret, dekorationer och andra saker som påverkar under det dystra mörkret. Därför är julen för mig under hela december, inte den 24/12. Inte längre. Även om förändringarna är negativa så behöver inte följderna falla samman. Man får göra det bästa av det, förändra traditioner, skapa nya. Med de gammla i minnet.
Minnen som aldrig kommer tas ifrån en eftersom det har en påverkan på den person som iaf jag är idag.
Det är någonting som jag satt och pratade med morfar om senast som mormor och morfar var här uppe. Hur mycket en stuga i härjedalen kan påverka 10 människors liv. Vilken enorm påverkan det kan ha på 4 barns uppväxt och världsbild. Härjedalen innefattar bara positiva minnen för mig, det är en positiv plats som alltid levererar med nya positiva erfarenheter när man lämnar stället. Hur många julklappar eller presenter som fåtts där borta är det den minsta delen av mina minnen från stugan. Glädjen är den största. Alla skratt, tokiga lekar och brottnings matcher. Promenader till fjället, skidåkning i backen, samma gamla tomte, all snö, den rena luften och skoterutflykterna.
Dessa erfarenheter bär hela min släkt med sig gällande julen. Därför kommer förhoppningsvis stämningen finnas kvar i luften. Det är den jag ser fram emot, glädjen.
♥
Herregud... toppen av slarvighet om man har tappat körkortet och inte ens märkt det?!
På tal om "jag är inte hemma" så kommer jag att tänka på julkalendern som nu börjat. Efter en rad av katastrofala kalendrar under många år så tycker jag faktiskt att det börjar arta sig, än så länge alla fall.
Budskapet som det sänder till barnen kan väl kanskse disskuteras, men troligtvis finns det väl en poäng med det också i slutet. Har nog inte heller tittat på så mycket julfilmer någonsin, som jag gjort nu. Efter mycket jobb är nog det enda man egentligen orkar med att ligga i en underbar persons famn och kämpa med att hålla ögonen öppna för att se ytterligare en film om julen. Mysigt!
James Morrison - I Won't Let You Go
En låt som jag av någon anledning också får jul känsla av. Tänker tillbaka på stugan i härjedalen av någon konstig anledning eftersom den här låten absolut inte har någon koppling till stugan. I jul ska vi vara hos moster. Kommer bli konstigt, men troligtvis det bästa alternativet efter alla förändringar som skett däremot. Har kommit att se på julen på ett helt annat sätt än förr. Hade nån frågat mig för tre veckor sen vad jag tyckte om julen hade jag sagt att jag lika gärna kan hänga med gubbarna i stadsparken, så mycket betydelse hade julen kvar i mina ögon. Julafton ligger väl egentligen kvar på samma nivå. Lägger istället fokuset på stämningen, ljuset, känslan, humöret, dekorationer och andra saker som påverkar under det dystra mörkret. Därför är julen för mig under hela december, inte den 24/12. Inte längre. Även om förändringarna är negativa så behöver inte följderna falla samman. Man får göra det bästa av det, förändra traditioner, skapa nya. Med de gammla i minnet.
Minnen som aldrig kommer tas ifrån en eftersom det har en påverkan på den person som iaf jag är idag.
Det är någonting som jag satt och pratade med morfar om senast som mormor och morfar var här uppe. Hur mycket en stuga i härjedalen kan påverka 10 människors liv. Vilken enorm påverkan det kan ha på 4 barns uppväxt och världsbild. Härjedalen innefattar bara positiva minnen för mig, det är en positiv plats som alltid levererar med nya positiva erfarenheter när man lämnar stället. Hur många julklappar eller presenter som fåtts där borta är det den minsta delen av mina minnen från stugan. Glädjen är den största. Alla skratt, tokiga lekar och brottnings matcher. Promenader till fjället, skidåkning i backen, samma gamla tomte, all snö, den rena luften och skoterutflykterna.
Dessa erfarenheter bär hela min släkt med sig gällande julen. Därför kommer förhoppningsvis stämningen finnas kvar i luften. Det är den jag ser fram emot, glädjen.
♥
Kommentarer
Trackback
