Jag och min kära vän Martina kanske har lyckats med det knappaste på länge...
Efter att vi varit in på fööör många kina restauranger i stan kan vi inte bestämma oss för vilken vi ska gå på. Det slutar med att vi hungriga som få traskar in på Harrys och frågar om dom har några lediga bord, det hade dom.
Vi sätter oss ner och är rätt nöjda över att vi äntligen kommit överrens om ett ställe som vi bådar tycker verkar ok, även nått nytt som vi aldrig varit på. Detta tills vi öppnar menyn..... 290:- för MAT?! Vi brister ut i skratt och en aning panik när vi insett att ingen av oss varken har tänkt eller har råd med dessa priser. Den vänliga servitrisen kommer åter fram och frågar om vi vill ha vatten innan maten? Öhmm.....
Vi tittar på varan och väntar på att den andre ska svara, ingen säger nått. Servitrisen räddar själv sittuationen med att ge oss mer tid på att bestämma vad vi vill äta så kommer hon med vatten sen! Pjuh...
Jaha, vad händer nu då? Jo. Vi är eniga om att en ursäkt för att ta oss där ifrån behövs, vad?!
Vi sätter på oss ytterkläderna och närmar oss servitrisen. : Ja alltså hej! Det är så att vi har fått ett riktigt tråkigt samtal och måste tyvärr gå, men vi kommer absolut tillbaka en annan gång!
Ja okej välkommen tillbaka säger servitrisen...(som inte var samma servitris som serverade oss och heller inte hede någon aning om vad vi pratade om, Grattis!)

Nu sitter jag här aningen småbitter och less. Vissa saker vill man inte ha reda på och bör därför inte heller tas reda på... Tur då att man har sina vänner att luta sig tillbaka på. Love you!